fan dig

flera dagar utan dig, sen dyker du upp och jag är fast igen. 

allt om ingenting

Självförtroende. Det är fel om man har för mycket det är fel om man inte har något. Hur mycket självförtroende är nog med självförtroende?
Jag har själv kämpat med mitt självförtroende, och det har blivit bättre än innan. Men fortfarande sitter den där tjocka tunga grunden kvar. Det är så mycket jag stör mig på i mitt utseende så det finns inte. Det är så mycket som gör mig osäker, fast jag vet att folk inte tänker på dom här sakerna egentligen. Men ändå, det är min kropp mitt utseende, får jag bestämma om vad jag vill ändra på mig själv? Eller får andra lägga sig i? Men vart man än vänder ryggen, när man träffar nya människor så får man blickar och folk får förutfattade meningar innan de äns hunnit säga hej. Och folk har sagt till mig att de hade meningar och åsikter om mig innan de äns träffat mig. Vilket suger. Men det är skönt att jag bevisat dom motsatsen, att jag inte var som de trodde. Det är alltid något som är fel med mig, alltid. Det kan vara det minsta problemet med mig som folk märker och en del märker de största felen med mig.

Jämföra. Jag jämför mig med alla. Alla tjejer i min klass.Alla tjejer på gatan. Modeller på runways, reklamskyltar och tv. Alla. Och sammanfattat är de alltid snyggare,smalare,smartare och vackrare än vad jag någonsin kunnat bli. Alltid. Tjejerna i min klass är smala, idrottstjejer, Skitsnygga och astrevliga. Varje gång på idrotten när vi har simning mår jag alltid dåligt över hur min kropp ser ut brevid deras. När vi står där i väntan på att börja simma, och kilarna kommer in. Allt känns så fel. Usch. Kommer man någonsin sluta jämföra sig med andra? Inte jag. Det finns överallt. "åh den tröjan var assnygg" "Mmh..Men den skulle nog itne passa på mig, se så smal bruden är" "Älskar jeans med snygga detaljer!" "mm. fast min rumpa ser asstor ut i jeans"

Granska. Sitter ni och granskar er i spegeln? Som jag då. Sitter alltid framför spegeln och hittar fel. Vare sig det är sminket som ser äckligt ut eller om det är jag. Näsan,ögonen,munnen, ögonbrynen. Alltid är det något som är fel. Står och kollar hur stor min rumpa ser ut som här byxorna, kanske kan ta några andra byxor eller tights och något långt så det inte syns... Alltid samma tanke varje morgon. Ser och granskar mig själv allt för mycket önskar jag kunde sluta bry mig så mycket. Men verkligen, varje morgon när jag klär på mig väljer jag kläder utifrån hur tjock jag ser ut i dom.

Bota. Kan man bota allt detta? Kan man sluta ha dålig självkänsla, kan man sluta jämföra sig med andra och kommer man någonsin sluta sitta och granska sig i spelgen i 30 minuter och bara stirra rakt in.Nej. För med all jävla konkurrens det är, med alla XXS modeller och hur dom modeller är det IDEALA i samhället får man bara rysningar. Jag lovar att det finns fler människor som har storlek M än vad det finns tjejer som har XXS. Jag hatar det. Även att man ser hur killar hellre vill ha en brud med bröst och rumpa mer än en planka, så ändrar man sig inte. Man vill vara en planka och se ut som alla snygga modeller överallt. Det finns så jävla mycket som påverkar tjejer idag, att gå och se dessa smala tjejer i bikini på skyltar i buskuren gör så mycket. För man tänker inte på hur redigerat allt är.

kommer det ideala någonsin ändras från XXS till S eller M?