SLUT

jag kan inte förstå hur fort allt har gått.
för tre år sen stod jag där med tandställning och absolut ingen aning vem jag var eller vad jag ville bli. Hade ingen aning om vilka människor jag ville umgås med, absolut ingen aning var jag skulle ta vägen över huvud taget. Jag var rädd och ganska så ensam, hade mycket i huvudet om precis allting. Allt här hemma, allt i skolan, få vänner osv. Jag stod där första dagen i sjuan och kände ingen förutom de tre andra som gått i samma klass som mig i sexan so fått börja i samma klass som mig. Där var vi, fyra stycken 6B:are som var så stolta över B:et  nu i klass 7c2. Man tittade nyfiket på alla nya ansikten och visste inte riktigt vad man skulle tycka, någon var söt, någon var jobbig, någon ville man veta mer om.

Man var rädd för att fråga om man fick gå på toaletten,rädd för att fråga lärenen något alls. Räcka upp handen var förbjudet, jag hade ju kunnat säga något dumt. Helt plötsligt hade ett helt år gått. Man kände alla, vissa var man mer vänner med och andra var man inte så intresserade i.  Hela åttan var det mest plugg som gällde. Ingen brydde sig om så mycket annat. Man satsade på skolan, och vi tänkte inte alls på att vi bara hade nian kvar med klassen.

nian, första terminen var seg och man fortsatte kämpa med allt som hade med skolan att göra. Julavslutningen kom och jag satt där tittade på tjejerna som gjorde ett fantastiskt framträdande av olika julsången i ett stort medley och tänkte "Vi har ett helt läsår kvar, vårterminen. Jobbigt." Alla lärare har alltid sagt att det är den terminen som går förbi fortast,  och gissa om dom hade rätt. Inte alls har jag tänkt på hur snabbt det skulle gå. Om jag ändå hade vetat så hade jag uppskattat allt så mycket mer. Alla stunder med klassen, för det är nu det slår mig att vissa av dom kommer jag ALDRIG mer träffa. Det är sorgligt, för jag tycker om alla så himla mycket. Alla har bidragit med så mycket i klassen. Vi har verkligen allt. Och snart kommer jag stå på kyrkans gräsmatta och sjunga "VEM VILL GÅ I NIAN NU!?"  och jag är ingen stolt 6B:are längre, jag är så himla stolt över att vara en av dom som gått i 9c2.